Där evigheten möter intigheten,
där väver du vant dina dikter.
En Penelope i negativens landskap:
Här väntas inga återvändande hjältar.

Avskalad barndomens saga
skådar du orädd in i intigheten.
I intet.
Och där, i dina vackraste sömmar,
i avskalad existentiell tomhet,
i det grymmaste grymma,
växer livslustens trotsiga brokad.

Kanske inte för dig som väver,
men för oss andra
som beskådar mönstret
på avstånd.