Med en ettåring i famnen
på en båtresa till Legoland
och en frågvis flicka på fyra år
som vill veta var gränsen går,
den magiskt flytande gränsen
i havet till Danmarks land.

― Här någonstans, får hon till svar.
Och en förundran dröjer sig kvar,
fascinerad över undret
på vår resa över sundet.

Vi märker inte var gränsen går,
när den passeras och vågor slår.
Vi är upptagna av själva färden,
av varandra och utsikten över fjärden.

En lintott som skrattar och rymmer,
skolan som börjar och nya bekymmer.
Somrar då en enkel vattenspridare
blir en fantastisk glädjespridare.
Höstvindar och skolgårdslek,
regniga dagar och bibliotek.
Skridskor och skidor och snöplogar,
grillad korv över eldar i snöiga skogar.
Vårljusa kvällar på en altan
då man sitter och tänker, summerar dan.
Studenter, och med ett barnbarn sen
börjar allting om igen:
En lintott som skrattar och rymmer,
skolan som börjar och nya bekymmer.

Vi märker inte hur tiden går,
när den passerar och vågor slår.
Vi är upptagna av själva färden,
av varandra och utsikten över fjärden.

Vi färdas över havet mot en strand,
genom svåra dagar och lätta
och någonstans, ibland,
glimmar ytan så vackert till
och djupen skymtar därunder,
när det magiska med själva resan slår till.
Och vi dröjer oss vid relingen en stund,
fascinerade av själva undret
på vår resa över sundet.