Jag minns hur alkoholen,

släppte taget

och ditt liv sippade ut,

framför mina barnsben


Jag minns likgiltigheten,

som omgav din begravning,

där blodsbands fejkade åkommor

ekade kyrkan tom


Du var inte älskad,

ej heller hatad,

då du vägrade,

låta sorgen,

smitta

och levde de sista åren,

avskiljt


Ibland kan jag avundas dig

då jag alltid velat dö,

lite i taget,

medan snön faller

och natten blöder