Staden är grå utanför det orientaliska kaféet
Jag har glömt bort alla mina ord så jag kan inte förklara
Varför jag inte känner någon längre
Sydamerika pryder väggen men mina ord kan inte beskriva
Varför jag så gärna vill fly
Känslorna från bussresan i Oktober höll tydligen inte måttet
Mina ord vägrar berätta hur jag känner inför det
Nu när ingenting möter allt
Så känns det som att jag går under för mina ord tycks inte veta
Varför kreativiteten försvann i jakten på själen
Julen närmar sig och det enda jag önskar mig är dumhet
Jag offrade mina ord för nykterhet och jag står på kanten till inferno

Jag hade en uppenbarelse angående att jag inte skall dricka kaffe imorgon
Kaffet räddar mig många gånger men det känns mer spirituellt med tea
Vårt tea företag gick i botten och koffein dyrkar amfetamin
Den fria själen i min korridor beskrev Tahini som jordnötssmör, fast annorlunda
Han utövade yoga och avrådde mig vidare från att ta ett återfall på Oxycontin
Kärleksparet som inte är ett par avslutar sin affär andra sidan av väggen
Det är sorgligt när kärleken dör och jag har en känsla av att hon var för bra för honom
Jag offrar mig inte för konsten att vara vaken sent och nu skriker mannen i relationen
Jag skickar ett meddelande till min farmor i väntan på bättre tider
Imorgon är tanken att jag ska bli upplyst men psalmboken fick dessvärre ersätta bibeln
Ack, jag är så trött och jag blir aldrig densamma utan hastighet på pulver
Min kärlek under natten går ut till min klasskamrat i rummet bredvid och till mig själv
Som jag alltid förbisett.