Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En gammal dikt till en gammal vän

Inga ord runt min jordglob
Det är stille men dystert runt min hjärnlob
Mina växter växer inte längre
Allt är så hopplöst och jag står stadigt i det hela
Men
Jag är maktlösheten själv

Kan inte påverka något
Jag måste stå ut
Hur ska jag fylla mina dagar?
Det går inte att fylla dem så som jag behagar
Energin har ersatts av en gammal häxa som mest sitter och klagar
Jag brukade älska långa nätter
Långa dagar

Brukade dyrka cigaretter och tabletter
Nu målar jag vita män med avhuggna kukar
Och machetes i händerna
Hans silhuett stirrar på mig och mitt vanvett
Jag kommer aldrig glömma vad jag såg
Ögonen tåras vid minnet och det brukar dem inte göra
Jag har mycket att berätta för dig min syster
Men det känns som att du inte vill höra

Det var aldrig meningen att introducera dig till tjack race och misär
Det kanske är mig du skuldbelägger för det här
För att jag tog mig ut och lämnade dig kvar
Snälla ta min hand du är allt jag har
Det finns ingen som kan ersätta dig och inget smärtar mig
Mer än att lyssna till det likgiltiga hatet i dig
Du håller mig kvar för på något sätt är jag nog hellre långt ner i smeten
Än utan dig i ensamheten

Jag vill sjunga och dansa men inte bli lycklig före dig
Jag har fortfarande en känsla av att jag kommer dö före dig
Jag blir förbannad för att du inte hör mig
Jag har ingen att dela detta med
Hur jag fortfarande ser honom varje natt och dag
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det och det hade du kunnat berätta
Om du fanns där

Jag har aldrig blivit lämnad av en man men du överträffade alla män
Och det är såhär det känns
När vi inte längre är best fucking friends

Det gör ont och det är tomt.




Fri vers (Fri form) av Linnea Roslund Erlandsson
Läst 277 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-04-23 00:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Linnea Roslund Erlandsson
Linnea Roslund Erlandsson