Han går på kryckor.
Ingen vet vem han är
längre, men en gång var han något,
en gång var han på toppen,
när han från skyskrapans högsta terass
skulle tala Gud till rätta
och ramlade ner,
dvs. togs av polisen och spärrades in
för brott en annan hade begått.
Det var höjden på hans karriär.
Han klagar fortfarande på Gud,
säger att det är Gud som lagt honom på mattan,
men vi vet bättre,
för vi vet vem han är.
Han är den han en gång var
innan han föll
från himmelens hybris till jordens grav
som vi människor aldrig tröttnar på
att ständigt gräva djupare för varandra
medan de som reser sig
alltid kommer att fortsätta resa sig,
även fast de till sitt yttre
bara framstår som kyrkråttor på kryckor.