Orden vi använder blir till stenar vi bygger skyskrapor med
Ibland blir de mer som löv vi målar på träden av gammal sed
Ibland blir de till knivar, till mord eller våra själars dissektion
Ibland fastnar de fiskekrokar vi sväljer i stunder av passion
Men ord förblir också läten yttrade av förvirrade superapor
Men de skapar något mer när de ligger i våra svettiga handflator
Vi blir något mer för varje ord vi förmedlar eller får höra
Vi blir förmögna till att skapa något annat, men även förstöra
En skyddande reflex blir att väga dem på någon guldskål
Och endast kasta bort vågen när vi får i oss lite alkohol
Jag vill att vi slutar begränsa oss och tiga på det viset
Jag vill att vi försöker att se varandra genom det tunga diset
Bygga broar, hålla händer, skrika ut mot det som är över oss
Tillsammans från våra kedjor och bojor kan vi komma loss