Jag går igenom dörr efter dörr
In i ännu ett rum
In i ännu en sekund
Tatuerar in ännu fler ord
I evighetens blanka hud
Leker med bokstäverna
Med ett fåfängt hopp
Om att ett tjugotal tecken
Ska kunna vidröra ett ljus
På insidan av ännu ett hjärta
Att sinnet ska kunna slitas bort
Från mörker som förtär
Och värma frusna världar
På insidan av
Ännu ett skallben
Som grinar med ännu ett grin
Jag plockar blommor
Från vildvuxna ängar
Utstrålandes skönhet
Som sträcker sina blad
Upp mot den ljusblå himlen
Obekymrad om att även den
Vissnar alltför snart
Jag sätter stjälkarna
In i en ornamenterad vas
Med ännu ett hopp om att vatten
Ska kunna förlänga deras liv
Sedan lämnar jag dem där
Och tar ännu ett steg
Igenom ännu en dörr
Med ännu en vetskap om
Att oavsett hur många dörrar
Jag lyckas ta mig igenom
Så kan jag inte komma
Någon annanstans
Än nu