Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den sista solnedgången

En tår på kinden, en rynkad panna, trötta ögon utan tröst
De utrotade arterna sjunger sorgsen visa med dödens röst
En hjärtskärande profetia om en vacker värld förlorad
En blodröd ros som brinner, inte ett endaste blad skonat

Detta har redan hänt, detta har vi redan gjort
Vi har redan mördat mer än vartannat däggdjur
Floderna ligger torra, skogar avverkas och brinner
Kanske dags att sluta låtsas om att vi vända detta hinner

Låt oss istället fördjupa oss i en ohämmad hedonism
Låt oss dansa runt och i den sista och största lägerelden
Som någonsin kommer att uppstå på denna sidan universum
Låt oss suga ut den sista musten från den bittra koppen
Låt oss knulla och knarka som om det inte fanns en framtid
För det finns nämligen ingen framtid
Låt oss sätta städer i brand
Låt oss obekymrade gå våra öden till mötes
Låt oss rakryggade försjunka i extasens söta nektar
Låt oss släppa taget
Om
Allt
Som någonsin har hållit oss tillbaka
Om
allt
som någonsin har varit viktigt nog för att bekymra oss
Låt oss bara njuta
Och leka
Glöm aldrig leka
Och känna blommornas dyrbara doft
Och titta på den sista solnedgången
Över ett väldigt vackert
Och fullständigt vidrigt
Blått
Litet
Sandkorn
Som flyter runt
I en ändlös
Massa
Ingenting
Med lite gigantiska gasklot vi kallar stjärnor
Lite här
Lite där
Låt oss skratta åt allt




Bunden vers (Rim) av Bakom ridån
Läst 290 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-11-23 13:01



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Herregud. En text som sa precis allt. Tack.
2018-11-24
  > Nästa text
< Föregående

Bakom ridån