När livet kommer med små stora överraskningar
När ödet väljer att smeka ditt hår med sina mjuka fingrar
Så står man där och känner att man har misströstat som ett fån
Så förstår man att allt tid man har fått är given en som ett lån
När man åter förstår att storebrodern i det vita huset inte spelar roll
Allt vi kan göra är att leva så gott vi kan, sprida värme, kärlek, så
Ger du mig vingar att flyga med, så skall jag sväva bland molnen
Se världen som en fågel eller ett klot, hälsa livet vackert välkommen
Dansa en evig dans med sköra fjärilar som blir något mer för varje litet steg
Ibland blir en mer människolik, med fötter, händer, näsa: helt enkelt en fé
Och från himlen regnar en ostoppbar flod av choklad, med hela nötter
I varma livskällor kan jag skölja bort smuts från mina trötta pigga fötter
För varje vingslag lyfter jag längre upp, närmare den skinande solen
Tills jag är så nära den att mina vingar smälter och jag landar på nordpolen
Där jag kan leka med de söta vita björnarna på den gnistrande rena isen
Sedan ser jag en räv som raskt raskar över den råka gömma sig i risen
Allt lever, rör sig åt olika håll med olika syftet, och jag älskar detta livet
Kanske för att det fortsätter förvåna mig, och att det är det enda oss givet.
Så jag tänker fortsätta måla små lyckliga träd och söta enorma nallar
Kolla på stjärnor tills någonting som känns viktigare på mitt sinne kallar