Det var en viss gång i ett gammalt hotell
Människor snurrade runt som på en karusell
Letandes ena stunden efter det ena, andra efter det andra
Ingen kommer egentligen ihåg hur länge de har vandrat
Men allas resa har tagit dem hit till glömskans land
Till och med på våra minnen tärs av tidens vassa tand
Människorna går mot sina öden utan att hålla hand
Hoppar från ett eller annat träsk rakt ner i kvicksand
Sedan tar de in på hotellet, då de inte vågar vända hem
Och startar något nytt för att rädda sitt liv och lem
Vissa städar, andra spelar, någon sjunger och en flyger
På breda vingar av eld och märker råttan som smyger
En kaotisk plats vars detaljer förblir höljda i dimma
Där ingen riktigt vet vad de hoppas på att finna
Tills de förstår att vad det än är kommer det ej hittas här
Och ger sig av för att se vart deras resa härnäst bär