Jag måste tänka på att x, jag måste känna inför ett y
Och jag måste göra det på rätt sätt, annars faller skyn
Fan ta det, låt änglarna falla, lucifer är ju ljusets bärare
Ni kan kalla mig skev, ung, dum, svår eller en hädare
Men era ord kommer aldrig inbegripa vad jag egentligen är
Det är någonting som mina egna kan bära men knappt bär
Istället bär de på säregna alster vi kan kalla mina drömmar
Vingar, insikter, glädjen och sorger som fyller deras sömmar
Vartenda lilla ord, och tecken, är en sällsam resa in i evigheten
Eller åtminstone in i den obetydliga, men smått hoppfulla poeten
Som försöker ständigt förstå den stora gemensamma svårigheten
Vi har att verkligen se vad som finns bortom det vi ser i våra anleten
Men jag tror att för varje ord vi yttrar, eller hör eller måhända ser
Så lär vi oss att förstå varandra och oss själva en liten aning mer.