Boktipset
"Berättelsen om Herr Ros" av Håkan Nesser (2008).
Kriminalromanen inleds dynamiskt med en gåtfull
öppning med angivelse av namn, tid och rum
med prosalyriska naturskildringar. Korta meningar
och indrag av stycken bidrar till textens höga tempo.
Huvudkaraktären heter Ante Valdemar Roos.
Berättelsens inledning skildrar hans barndomsupplevelse
på 1950-talet. När han var fem eller sex år gammal
hade någonting förändrats över en dag. Valdemar hade
fått ”en syn” under en skogspromenad med
sin far (2008:11). Kanhända synen berör hans fars
död 1961. Då Valdemar hade fyllt 12 år.
Läsaren får också veta, att Valdemar hade arbetat
som ekonomichef sedan 1980 på Wrigmans Elektriska,
som beskrivs med realistiska detaljer.
Wrigmans Elektriska tillverkade elektriska prylar
som ”fläktar, hushållsassistenter och hårtorkar, men
från och med mitten av sjuttiotalet hade man
producerat termosar” (2008:12).

Årstiden som skildras är höst, som symboliserar vemod
och sorg över livets gång. Den skildrade naturen verkar
idylliskt klar med solljus, hög och klar luft, men inunder
ytan dröjer hotbilden kvar i fjärran, även i skildringen:
”på avstånd hördes fåglar ropa och skallet från
en hund” (2008:11).
Författaren låter karaktären peka ut en nära plats.
En allvetande berättare kan allt om Gråmyren,
eftersom han vet att älgen brukar stå där:
”Här brukar älgen stå”(2008:11).
Från prosaberättelsens lyriska inledning
mättas de poetiska dragen med Valdemars filosofiska
syn på livet, att det aldrig blir bättre än vad det redan är.
Berättarjaget beskriver Valdemars drömska natur, att han
liksom många romantiker lever drömskt i två världar
utan att kunna skilja dem åt och att han grubblar över
filosofiska frågor som tiden, som liksom döden utgör ett
vanligt tema inom kriminallitteratur, som speglar
verkligheten, alltså tid och plats. I en växlande
skildring mellan yttre händelser får man också leva
sig in i karaktären Valdemars inre psykologi och medvetet
filosoferande. Över det ena tidsbegreppet är tidens
gång, som möter en annan tidsdimension hos
Valdemar som är händelselös, sovande
och drömmande: ”Ante Valdemar Roos föreställde sig
två vitt skilda tidsbegrepp. Den tid som rusade iväg
– som lade dagar till dagar /…/ - den kunde man inte
göra så mycket åt. /…/ Men den andra tiden, den
återkommande, var det dock någonting annat.
Den var långsam och segdragen till sin karaktär. /…/
Och den var guld värd, denna händelselösa tid /…/.
Pauserna, brukade han tänka, det är i pauserna mellan
händelserna – och medan isen lägger sig över sjön
en natt i november, om man vill vara en smula
poetisk – som jag hör hemma.
Sådana som jag”(2008:13). Författaren markerar i
meningen att Valdemar skulle kunna motsvara
författarens alter ego, som speglar författarens syn
på sig själv, tankevärld och känslor.
”Sådana som jag” och poetisk, skriver han
eller ”om man vill vara en smula poetisk
– som jag hör hemma” (2008:13).
Signalerna som författaren skickar ut är en hotbild.
Om Valdemars far skulle dö en naturlig död
eller om han blev mördad.