Under slottets mur rymmer bäcken tårar
Man kan säga att blocken gråter
Och att stenen som vrider är ansikten av barn

Det är många som lider av den tanklösa konstruktionen
Och innanför vittnar röster om kaos och desperation

Det är i en kvadratisk idevärld
Och ur ett geometriskt ofullständigt perspektiv
Som världen byggs upp utav ofullständiga ideal

Av välvilja om sin egen port
Fast utan några ändar