Det var en gång för länge, länge sedan två troll som...
-Nej, nej stopp!
-Men va nu, vad menar du med det där??
-Jo men, det här hände inte alls för så länge sedan.
- Nu får du allt förklara dig?
-Jo, så här var det.

Nu skall jag berätta den sanna historien om de två
skogstrollen och deras äventyr i den Knotiga skogen.

Det var en gång för inte als så länge sedan ett troll
som hette Ruskiga Roffe, ja fast egentligen hette
han Rufsiga Roffe. Hans mamma Knota hade fullt
bestyr med att reda ut hans rufsiga hår som ständigt
trasslade till sig. När Roffe var ute och lekte med de
andra trollungarna å gjorde bus för det mesta, ropade
mamma Knota ofta på honom när det var matdags.
-Rufskiga Roffe, Rufskiga Roffe kom å ät din mat.
Ja mamma Knota skorrade förfärligt när hon försökte
uttala orden. Hon hade bara två tänder kvar i munnen,
tandtrollen Boris å Karies hade käkat upp alla de andra.
Tungan slirade förfärligt så orden lät lite konstigt.

Som ni förstår så trodde alla de andra trollungarna att
han hette Ruskiga Roffe i stället. Det här tyckte Roffe
passade perfekt, ett bättre öknamn kunde ett troll inte
få.
Gnylt var Roffes bästa kompis, ja så hette han från
början som det lilla troll han var. Namnet kom sig
av hans pipiga å gälla röst. De andra trollen retade
honom naturligtvis för det.
-Hörru pipis, harú inge vettigt å säja så gnäll inte
i onödan.
- Va, tyckte ja hörde en råtta som pep..ååh de va
bara du Gnytte.
Ja inte bara rösten ställde till det. Han var liten och
trind som badboll också.
Småtrollen kallade honom Bullen, Klimpen, å mycket
annat som förargade honom,
Troll var inte alltid snälla, att vara lite elak å retas...
tyckte de mycket om.
Men en dag så hände något fantastiskt. Gnylt pappa
Klåfingriga Klas smög på rövarstråt i människobyn
efter mat. De hade inte ätit på två dagar å magarna skrek
efter mat.
När han smög där i buskarna fick han syn på höna
som rymt å pickade förnöjsamt i gröngräset. I ett
nafs grep han tag i den och sprang med ett leende
hem till Knotiga skogen för att tillreda en festmåltid.
Snabbt plockade han av fjädrarna och tände en brasa
för att grilla den.
Gnylt stod bakom pappa Klas och slickade sig om
munnen. Till slut... VIPS... tog han tag i den och slök
den hel och hållen.
När pappa Klas vände sig om...
-Va, vart tog hönan vägen...men, men!
-Är det du som tagit den!
Han gick fram till Gnylt som skruvade sig besvärat.
Sedan bände han isär hans käftar och tittade ner i
gapet.
-Men va..oj va ä dä där..en sten som kilat sig fast
på dina stämband.
-Vrra srräjrrer du!
Gnylt svarade med en förskräckligt skorrande å
morrande röst.
-ÅÅÅ hu så du låter, som den värsta buse!
Ja av en ren tillfällighet råkade en av hönans
magsmältningsstenar hoppat upp ur krävan och
fastna på Gnylts stämband, så det raspade
grusigt varje gång han talade.
Klåfingriga Klas förlät sin son för stölden då detta
var bland det bästa som kunde ha hänt en pipig
trollunge. Sedan den dagen retade ingen Gnytte,
ja han fick efter detta heta Grusiga Gnylt på grund
av den nya rösten.


Ni skall även få möta häxan Hugaligen och hennes
katt Kulan, Björnen Halva Henry, Fjäderbensugglan,
älvan Mirjamina,Flogumman, Paddan i Träskotjärnen
och många andra i den Knotiga skogen.
Hela berättelsen börjar med att en liten pojke vid
namn Anders hörde viskande röster genom tapeten
i sitt sovrum.
Fortsättning följer!!