Under fötterna knarrade snön
Träden knäppte av obehag i köldens grepp
ångan ur munnen målade moln i vitt

Stillhetens tystnad fick tankar att leva
klara bilder i kylan stod ut
snökristaller glittrar i regnbågens färger
som diamanter strödda av Bore

När skönhet i natten strålande klar
klär tankar om livets vemod som bar
lever jag ensam fast jag bor som ett par
skönjer jag sanning i evighets dar

Kommer jag dö som en främling i världen
Eller följer familjen den sista färden

Snön strålar ännu för ögon dock blinda
livet har flutit ut ur sin linda
ligger mitt öde på marken och sörjer
saknad av främling ännu den dröjer

Kölden den synar med kylans hand
ännu en runda är spelad ,i land
känslan är ingen i vinterns stränga band