Om någon modig pojke eller flicka lyckligt och väl,
lyckats skutta upp till trollets ingång, så syntes där
en ofantligt stor koppardörr med sirade trolltecken
på.
Det fanns andra som visste bättre, vad dessa kråk-
fötter egentligen betydde. De var nämligen bara
krumelurer, ett vimsigt troll klottrat dit.
- Nu tror alla jag kan skriva riktiga ord, tänkte
Roffe när han klottrade på porten.
-Hö,hö, smart av mig att komma på det här.
Alla troll i Grusiga Bergen kommer att bli långa
i synen, när de får se min fina dörr.
Roffe myste storligen när han ristade på dörren
med ett gammalt järnspett som han hittat i
skogen.
Det grymtades å gurglades lite hit å dit om de
här tokerierna. Rösterna sa bl. a.
- Ha ä allt lit toki under si toviga skalp!
- Men va ä di dära fö fjoll!
- Hö, mossi i roten ä han!
Ja, men i grund och botten var alla lite glada
i Roffes tokerier, fast det erkände de förstås
inte direkt.
I kopparporten satt det silverbeslagna nitar,
snett, krokigt, och en del hade faktiskt trillat
bort. Där satt också en portklapp av någon
slags gul å svartflätad metall på dörren. Den
portklappen var förtrollad, den var nämligen
sammanfogad av svårhamrat dvärgguld.
Dvärgar är mästersmeder och portklappar
är en av deras specialiteter.

Eftersom Roffe var ganska stor....hmm ja
i alla fall jämfört med små barn, så kunde
de inte nå opp till portklappen. Dvärgarna
hade därför tillverkat en magisk hand som
höll i portklappen och sträckte armen ned
i nivå med ett barns storlek.
Den här magiska ringklockan hade Roffe
bytt till sig mot en säck med sega lakritsbåtar,
som var det bästa dvärgar visste.

Om en liten pojke eller flicka kom på besök,
rörde de automatiskt å nyfiket på armen.
Då hände det!
Handen lyfte portklappen och slog tre dånande
slag mot porten.
BANG! BANG! BANG!

Då hände det något igen!
Strax hördes ett gnissel å gnassel av ett tummande
å skruvande när det stora dörrvredet rörde sig och
porten dånande öppnades ur bergväggen.
Sedan dök det upp ett stort rufsigt småflinande
ansikte, som grymtade.
- Hö, hö, va ä du fö en liten krabat? Du likar mye
Arga Albins snoriga lilla Gnalp...men han ä allt ena
långer drasut, å dä ä int du.
Då fick man inte bli rädd, utan bara så snällt som
möjligt be om sitt ärende.
-Jag kommer bara hemifrån, för att hälsa på hos
dig, för att få höra en liten saga eller två.

Var Roffe på bra humör, vilket han oftast var, så
grymtade han belåtet.

" "
Ho, ho kom in lilla råtta
så få vi se
va ja klottrat
i tankebrunn
filibu, milibu
va ja kan skotta
ur trollemun.

Om du vågar kliva in så kommer du strax att få
höra en berättelse av Roffe.



KAPITEL 2
Anders en helt vanlig pojke

Kommer senare.