Anders en helt vanlig pojke
______Kapitel 2___________

En gång fick Roffe verkligen besök av en helt vanlig
pojke, som hette Anders. Lilla Anders som var sex år,
hade av egen vilja trollat med fantasins märkliga
trollspö, för att få komma in i Knotiga skogens sago-
värld.
Anders mamma och pappa berättade ibland en saga
eller en historia för honom på kvällen, när det var
läggdags. Det var som om dessa sagor satte små frön
i hans huvud, vilka växte och växte. Till slut hade de
växt sig så stora och starka att de gjorde Anders till
en förtrollad varelse. frönas kraft var så stark att de
började växa utanför hans huvud. Hans tankar
trollade fram så magiska krafter från fantasins hemliga
värld, att den slutligen öppnade sig och lät honom
komma in.
Anders frågade ofta om sagorna var sanna och
verkliga, om man kunde tro på dem.

-Nej, du förstår Anders det är bara fantasi å påhitt
som är trevligt att lyssna på, inte på riktigt.
Nej vi vuxna tror inte på sagor, vi tror bara på att
det ovan molnen finns ett himmelrike med en
farbror Gud som bestämmer allting...sagor är bara
för barn.
- ÅÅÅ, bor han där alldeles själv?
- Njaaa, du förstår han har en son som heter Jesus,
och en del änglar finns också där.
Änglar...va är det för något?
Njaaa...tja det är varelser som liknar människor,
dom har vingar och kan flyga också.
Ja..jag förstår, det är väl dom som är mammor å
pappor till alla älvor här på jorden....men varför
lämnade dom kvar sina barn här?
Joo...ääh..nää...nu har vi pratat nog om det här,
du förstår nog vad jag menar när du blivit lite
större. Det är dags att sova nu...go natt med dig
Anders!

Änglar, tänkte Anders, fy såna konstiga föräldrar det
finns ändå. Lämna sina barn...bara så där!!
Ja, Anders funderade länge på detta mysterium, men
blev inte klok på det.
Trots det, var som om Anders hittat en nyckel med vilken
han öppnade porten till Knotiga Skogen och alla de
underliga varelser som fanns där.
Ja se, det var där som det hände sig att han träffade
just Ruskiga Roffe.

Det hela hände en kväll, när Anders som vanligt låg
i sin säng och funderade på kungar, prinsessor, troll,
och annat småtrevligt sällskap. Då hände det otroliga.
Plötsligt knackade det dovt inifrån den vita garderoben.

-BOOM, BOOM, BOOM!
Det var så stor kraft i slagen, att garderoben vinglade
hit och dit av dem. Anders satte sig förskräckt upp i
sängen.
- Vad var det! Vad var det där! Vad är det egentligen
som händer , tänkte han.Hjärtat dunkade hårt av
upphetsning. Han ansträngde sig för att vara lugn.
Det var säkert bara inbillning, tänkte han. Jag kanske
nickade till och drömde att någon bankade inifrån
garderoben...mumlade han osäkert.

Då hördes slagen från garderoben igen. Den här
gången ekade slagen så kraftigt att det nästan
slog lock för öronen.
Garderoben vinglade hit och dit en gång till. Det
var nära att den välte ned på golvet vid det sista
slaget.
När garderoben äntligen slutat vingla, hördes en
röst som ropade ut ett budskap.
Med trollbindande stämma sjöng den fram en
liten vers.

" "
Människokryp, människokryp
bixa, baxa, kryp
trolletrumman talar
i garderoben göms grottesalar
flix å flax så strax
flyga vi till sagans dalar.

Anders satt som förhäxad när han lyssnade till
det underliga budskapet. Det kan inte vara sant,
mumlade han för själv....men om jag öppnar
garderoben....bara lite grann....så kanske allt blir
som förr. Försiktigt sträckte han ned de små bara
fötterna på golvet....BRRRRRR.

DEt kändes lite kallt om tårna, fast det skulle snart
vara avhjälpt, om han bara fått sig en liten titt i
garderoben. Sakta, sakta smög han fram. Det kan
väl inte vara farligt. Äsch, där har jag ju busat så
många gånger förut, tänkte han morskt.
Han tvekade en aning då han kramade handtaget.
Det gnisslade lite om de osmorda gångjärnen, när
han nervöst drog garderobsdörren till sig.

-IIIIIIIIIII!
Det lät kusligt...Usch!
Anders darrade till lite, när en glipa vidgade sig,
tillräckligt stor för en sexårings nyfikna ögon....
tittade han förskräckt in.
Vad är det egentligen som händer där inne...i min
garderob.
Vid den fina söndagskostymen flimrade ett blodrött
sken. Det skiftade plötsligt från rött till färgskalans
alla sprakande färger. Grönt, gult, blått, violett, svart,
och vitt lyste i alla möjliga färgtoner.

Det ser nästan ut som på tivoli, fast finare, här i min
egen dammiga garderob, fnittrade Anders för sig själv.
Oj, nu liknar det nästan ett av de där lyckohjulen som
snurrar i lotteristånden.
Någon oförklarlig okänd makt lockade in Anders i
garderoben, så att den gnisslande kunde stängas av
sig själv. Samma röst som talat tidigare, pratade
åter igen.

" "
Här är sagan sann
fantasin skakar minsann
in i din famn
Hej å hå
nu så flyger vi fram


Ett susande, brusande och virvlande hördes
strax därpå i garderobens alla hörn. Anders
lyssnade förvånat. En sugande hissnande känsla
kändes i maggropen. Det kändes som att åka hiss
i raketfart. Skjortor, byxor, tröjor, och den fina
kostymen flög omkring som de blivit spritt
språngande galna.
Va konstigt, tänkte Anders, det här kan ju inte
vara riktigt sant. Kläder som far runt å tokar sig
i min egen garderob.

Plötsligt hördes en dov duns.
BADOOOM!
Anders rullade runt i ett berg av tröjor och skjortor.
Dörren flög upp, ut rasade Anders, fullkomligt täckt
av sina egna kläder.
Vad ska jag göra, undrade han, mamma kommer att
bli jättesur när hon får se vad jag gjort.

Men va nu!
Anders tittade förvånat upp under ärmen på en
blårandig polotröja. Jag är inte hemma längre, var
är jag någonstans.
Runt omkring honom uppenbarade sig en värld
som inte stod att finna hemma. Inte hos mamma och
pappa, på lekplatsen, eller hemma hos Pelle, som var
hans bästa kompis.
Det här verkar mysko, var har jag hamnat. Anders nöp
sig i armen.
-AJ!
Det gjorde ont, han skrek högt av förvåning. Det lyste
ett stort rött märke efter han hårda nyptag.
Nej, det är visst verklig allting, va konstigt.



KAPITEL 3
I Skattkammardalen



Fortsättning följer!