Välkommen till min vinterförklaring
Vintern är välutvecklad och jag har inte haft en aning
Jag sprang i höstmörkret längs den folktomma gatan
Jagade själselden som togs ifrån mig när jag tappade fotfästet
Hästarnas huvuden slets av och själarnas eld hälldes där i (tuz)
Förklarades som extraordinär sedan ensam släppt
Fylld av förväntan att nå framgång utan svårigheter
Alla meningslösa leenden lever kvar i hans äkta
Antingen är kärleken annorlunda än den påstås vara
Eller också har jag inte hittat den ännu
Tårarna springer marathon nerför mina kinder och alla vinner förstaplats
Drömmarna skriker efter att uppfyllas och tålamodet väntar tålmodigt på att bli använt
Meditationens tio timmar representerade min psykos
Mitt hjärta och förnuft försatt bakom bom och lås

vintern kom som en chock för både dig och dina bröder
precis som vårt uppbrott och precis som målen jag uppnått
kaffet smakar bittrare utan dig vid min sida
friheten som du visserligen gav mig känns ändå tydligare nu
vintern ligger mörk utanför mitt fönster men med dig vid min sida
så märkte jag aldrig riktig när den kom
men olikt kaffet är jag inte bitter, tvärt om
som den prins du är stöttade du mig i alla lägen
jag ber om ursäkt men jag förmår inte att ta hjälp på vägen
du iakttog min livskris och nu har jag ytterligare ett bevis
på att jag inte är skapad att möta kärleken som den är
jag ber återigen om ursäkt över att det blev såhär
om du kunde gå i mina skor och se in i min atmosfär
så skulle du se att mina intuitioner var allt annat än onda
även om det gör ont i dig nu
även om det gör ont i mig nu

jag måste vara öppen med hemskheten som finns i mig
det sved i mina grön bruna ögon att skåda renheten i dig
dina delikata fingrar drev mig till vanvett
men du kunde inte få nog av mitt glamourösa raseri
du bönföll mig att släppa in dig men återigen lät jag bli
du sade jag älskar dig utan att förstå hotet du uttalat
det smärtar mig att du inte förstår trots att jag förklarat och förklarat
jag lovade trots allt att inte ge upp
men jaget kunde inte stå emot mina förfäder som stod i samlad trupp
snart finns inga onda tankar kvar
ska göra mitt bästa för att inte analysera det som var
förlåt mig för att mina löften blev lögner
jag ville inte förstöra dig i takt med att jag går sönder
kanske att vi kan återförenas under våren
när både du och jag fått möjlighet att plåstra om såren
när vi slagits oss blodiga mot våra demoner bland bergen i Portugal
när vi stått ansikte mot ansikte med skelettkvinnan i Nara
kanske springer förståendet ifatt oss där och då
kanske kan det då vara vi två