Du lovar mig att du aldrig kommer behandla mig
som han gjorde,

Att du aldrig ens skulle tänka tanken på att
såra mig,

Och jag trodde på dig.. varför lät jag dig in?

För den dagen kom ju ändå,
och du ber om ursäkt och säger

"Jag försökte, jag försökte verkligen.. men jag ser dig inte mer än som en vän."

Déjà fucking vu

Jag har redan vänner och de har jag aldrig kysst,
kan inte vara vän med någon jag vill ha bredvid mig när jag sover.

"Jag förstår dig." Svarar jag men i mitt huvud repeteras:

//ge mig en till chans//

om och om igen.