Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ämten

Vid silverfall, skogar och hagar
ligger det en sjö
som mitt minne alltid behagar
och så ska göra till den dag, jag slutligen dö

För vid ett rött hus med vita knutar
omgiven av sommargrönska, idylliskt och så fint
jag förr plockade smultron, hallon och jordgubbar
och lekte att grus var mynt

Från dess rangliga brygga kunde Billingen
skådas genom tjock, vit dimma
Jag pratar om sjön Ämten --
platsen där jag lärde mig simma

Med morfar jag rodde
till Farfars hatt och Odelieö
Ibland vi dit paddlade
ifatt, i dess ljuva miljö

Detta kan både bäras och sönderryckas: prästkragar
men kan de så göras i kärlekens namn?
Det kändes i alla fall som det de dagar
saft och kakor bjöds när vi återvände till hamn

Så många insekter det fanns att studera
iklädd gräsfläckade knän
På flotten jag läste och började fundera
över hur livet fungerar för små flygfän

Mormor i sin hängmatta
morfar med sina projekt
varför är det först nu jag börjar fatta
att jag från barndomen hade för brått med att bli väckt!




Bunden vers (Rim) av Terra
Läst 235 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-02-14 19:32



Bookmark and Share


  gunnnar nylund VIP
Snyggt, glasklart i budskapet...igen
kännande.
Bra vetja!!
2018-02-18

  Thomas Widemark
Innan jag började läsa funderade jag på vad Ämten kunde vara för ett slags väsen. Det lät i alla fall bekant på nåt vis. Men det är ju en sjö...självklart en sjö! Fin dikt förresten!
2018-02-14
  > Nästa text
< Föregående

Terra
Terra