Du vandrar där vid min sida,
sedan födseln,
sedan urminnes tider,
du tar bort folk,
en del av dem var mina vänner,
andra av min familj.

Jag är inte rädd för dig,
trots att du är döden,
trots att du väntar på mig,
för min tid kommer en dag,
då står du där.

Jag hör dig viska,
du vill att jag lever nu,
ty livet är kort,
jag vet det,
en del har bara existerat,
andra har levt ett liv.

Döden,
min syn på dig är ambivalent,
fast du skrämmer inte mig,
det är livet som skrämmer mig.