Jag måste tömma mitt huvud
på all barlast
allt som invaderar mig
små små skärvor av lycka
mot min hud

Jag får inte vika undan
med blicken
när jag ser gud
i ansiktet
allting har sin motsats
jag du vi och alla de andra
är den enda räddningen

Stegen ekar i mitt huvud
vibrerar i stumhet
en inre röst säger stopp
här står jag
och tänker på något annat

Jag kan inte andas
jag är inte här
men rummet har alltid funnits

Har ni också lekt med sandkornen?
smakat på snöflingorna?