Stumma ögon talar sällan
Ser du glansen i dess sorg
Visar sällan känslor
på sitt salutorg

Sköra varor står på borden
blåsta uti brand och lågor
Sedan i Styx kalla vågor
där det stelnar i dess skri

Ser du miner
hör du tecken
kanske viskar själars barndom
annars grillas röda hjärtan
skrumpna nu i Hades grepp

Kan du läsa krumelurer
som har torkat under solen
ensamt bortom känslors öken
tecknar nu små svarta runor
mot den stilla svavelröken

långsamt ruttnar stilla kroppar
när ens livslust nästan stillnar

Hör du dina lyckostunder
krasa under knän som blöder
lyckan är en trasig glasbur
med ett pris på marknadsplatsen
som du redan har betalat
flera gånger under tiden
som din saknad falnat efter striden

Ingen ser den lust och glöd
följde förr i hjärtats rytm
nu så sjunger långsamt korpen
när hans näbb dig slukar glupskt
känner du hur spetsen sliter
i ditt sista slag
i svarta natten
kanske ekar slutligt skratten
som din resa ändar
vid Styx mörka vatten