Ju närmare oss välfärdskrisen kommer

är det just vår empati som krymper

Ända tills förståelsen för allting försvinner

och det enda vi förstår är rätten att kräva mer

Sen skyller vi på kommunismens näste

fastän den aldrig i vårt egna land fått fotfäste

Det därför kapitalismen alltid vinner

för att den i oss alla rikligt rinner

Därför slår vi sönder och förstör

hittar på bortförklaringar om någon i vår närhet dör

Vi gör så för att vi alla vill ha mer

ända tills vi blir fartblinda och inte inser vad som sker

Plötsligt är det vår tur

att stå där bredvid ruinens mur

Då förstår du

men då är det försent vi är redan skyldiga till dödssynderna sju