Jaget är vid havet
där den vilar upp sig
stilla med doftande Tång

Tar igen sig mellan storm
och styv Kuling

Sjösnäckor tillsammans med
stjärnor från främmande ljusår
glittrar på spegelblank yta

Regn från skyarna
och Tjockan som tyst väller in
mellan två Bergsmassiv

Vid Havet som fylld av liv,alger
sporer allsköns specier och
vandrande mollusker

Smeker ögat som bara är
delaktig i betraktelsen av
ett tillstånd

När en sjöbris väcker den
till liv och med sina läppar
förföriskt öppnar upp sig
och sväljer jorden


För den vet att ur Hav
är allting kommet

Och till Hav skall allting
bliva

Med ett glimrande Universum
Där utanför ..