Är du nu mot slutet nöjd?
du krumma lilla änka
där du vid gravens står böjd
och minns och börjar tänka

På alla dessa rika dar
som du fick ha vid makens sida
nu är den sanning uppenbar
att du honom överlevt rätt vida

Stunder har du som ett stöd
minnet av er forna lycka
du bär dem nu intill din död
tillsammans med din krycka

Nu är du här vid hans grav
med färska blommor vill du hylla
och minnas stort det som han gav
han som nu är jord och mylla

Leva ska du än en tid
utan makens hand så kär
och sedan med den törsta frid
bäddas vid hans sida här

Kryckan ska du lägga av
men lyckan ska bestå
när sedan här i denna grav
en gång det åter blir ni två

(Copyright © ULJO)