Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I min ensamhet

Jag ligger här,
ensam i min säng,
lyssnar på musik.

Mitt sällskap,
djuren här hemma,
i gott sällskap.

Fast djupa samtal,
det saknas filosofi,
ingen djup diskussion.

I min ensamhet,
tankarna flyr,
en värld skapas.

Frågan ställs,
om och om igen,
vad har jag att säga?

Skrivmaskin fram,
en berättelse tar form,
en litterär resa.

Så frågan lyder;
är ensamhet nödvändig?

Jag vet att ibland behövs den,
en liten själslig oas,
självvald så gör den gott.

Ensamhet i staden,
bland folket runtomkring,
gör en stor skada.

Så kanske,
kanske ska jag inse en sak,
jag är lyckligt lottad i en by,
en liten fransk by,
där folk bryr sig om mig.

Min ensamhet är tillfällig,
stadsbons ensamhet förödande,
mina tankar lever,
i min ensamhet.




Fri vers (Fri form) av Maria Thunholm
Läst 195 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2018-02-28 18:57



Bookmark and Share


  Stisse
Så oerhört fint ensamheten skildras. En dikt att återkomma till.
2018-03-01

    Sefarge VIP
Igenkännande!
:}

2018-03-01
  > Nästa text
< Föregående

Maria Thunholm
Maria Thunholm