Men inte mitt utan hans...
Han jag kände ibland på håll någonstans som en avlägsen släkting eller en vän
som var mer en annans vän men våra vägar korsades ibland...

Eller så var det han..
om jag ska vara sann...
han som höll min mening i sin hand...
Min anledning till allt

Det här är efterskvalp av ett självmord både mitt och hans,
Som om de har flätats in i varann dagar av lycka, stunder av svek lång tid av
ensamhet
Som om jag inte visste vad det e...
om du levt men nu vet jag det
Frihet man ser i evighet en stad en hamn en man jag visste fanns

Så lång tid utan dig nu ändå rullar de in som svall
De kommer tillbaks som minnen som egentligen inte säger
någonting alls...
Om dig eller mig ändå är det vårt mitt och ditt som flätats in i ett liv på samma
stig
En historia utan tid som kan vara sann eller någon annanstanns den går runt
och kommer tillbaks ibland...
En död säger så lite om det liv man levt ändå blir det till sin helhet

Jag vill plocka nåt ljust och vackert i det här eftersom det är sån jag är...
En vacker vas mitt på bordet med stora skära rosor

En obotlig romantiker hade du sagt...
Jag sätter blommor och ljus på det ibland

Som en barfotadans på en sommaräng avslutar jag det här
Jag dansar igenom
historiens efterskvalp med armarna rakt ut som ett ljus

Det kan bli nåt fint trots allt som ett minne här eller där men det är mitt
och ditt och det är sant...