Det är en låda
Inget mer
Brun och tråkig
Med gamla lappar på

Tankar om vart den skulle
Vad som skulle bli
Planer och önskningar
Från skimrande framtider

Det klirrar
Och skramlar om min låda
Lösa bitar
Som tappar tag

Faller till botten
Och samsas där med andra bitar
Från sånt som aldrig blev
Aldrig var

Förut
Stod lådan längst in
Under andra saker
"Behövs väl inte så ofta", tänkte jag

Vad fel jag hade
Lådan bytte plats
På en överhylla denna gång
Lättare att komma åt

När drömmen spricker
Tycker jag bäst om dom stora bitarna
Lättare att plocka upp
Och lägga i lådan

Men dom små skärvorna
Dom nåltunna bitarna
Som gräver sig fast i mitt skinn
Dom är värre

När drömmar kraschar
Får jag alltid in nån bit i foten
Plockar omsorgsfullt ut dom
Dessa hullingar

Jag har ingen sopkvast
Inga handskar
Inget filter
Inget skydd

Jag skrapar upp splittret
Med mina händer
Och släpper det i lådan
Sorgset

Jag hör bitarna falla
Klirra och klinga mot varandra
Det låter glatt
Som feer och älvors skratt

Lådan står nu i mitt rum
Tillgänglig
Öppen
Välkomnande

Varje morgon när jag vaknar
Skakar jag av mig gårdagen
Och dess drömmar
Lägger dom i lådan

Varför vänta tills dom krossas
Det händer snart ändå
Bäst att inte vänta
Det stökar till det så förbannat

Ordning i kaos
I min låda av krossade drömmar