Ger dig en stig att vandra
mellan trollbundna block
knotiga ekars långa fingrar
sträcker sig fram mot svallande hår

Kantad av husmossa av mjukaste sort
oskuldsfullt strödd med vita små blomster
som gnistrar på mörkgrön himmel

Jag leder dig in till det prunkande träsk
där sländor med namn ifrån folktro
slukar så ivrigt det sköna som lever
flyger med skimrande färger så flott

Flyr ifrån mig gör ingen i vitt
jag lägger min hand
över skuldran så söt
lockar med stormhattens glödande sav
du dricker med tilltro
jag leder dig ner
till näcken som i mig
ser sin like!

Nu jag äger
din kraft utav ungdom
dricker din oskulds
sötaste nektar

Förtrollad av mörkret
i mina ögon du ser
vilsen i djupet
där ingen kan fly
lever ej längre på ljusaste plats
träder ner i mörkrets palats

Slukar dig med åtråns mörkaste hast
lett ditt sinne på villoväg av dunklaste sort