Nejnejnejnej
Backa ett par steg
Gå så långt tillbaka du bara kan
Bli grundad i det du vet
Och vad du vet
Är att du bara kan lita på dig själv
Att du bara har dig själv
Att ingen annan kommer att tycka om dig
Om du tar av tillräckligt med masker
Och de börjar ana maskarna i ditt ansikte
Och de blir rädda eller äcklade
Det är inte det att jag inte är värd
Att älska att respektera att se
För fan det är jag
Och jag tänker inte låta
Någon
Övertyga mig om motsatsen
För det vet jag att jag är
Det är bara att ingen annan inser det
Jag börjar dock
Sakta
Bli övertygad
Om att denna världen
Inte riktigt är värd
Mig.
Nu kommer någon peka på detta
Någon gång
Och säga
Men det där var ju fett narcissistiskt
Och jag kommer svara
Min spekulation
Om att någon
Någon gång
Kommer att peka på detta
Är det mest narcissistiska i sammanhanget
För jag skriver dessa ord
Gräver i mitt hjärta
Drar fram
Lite blod
Som när hjärtat rusar blir till
Lite koagel
Som kommer att sätta sig i min hjärna
Lite jag
Som en gång kommer att försvinna för gott
Lite sånt
Som ingen är egentligen intresserad av
Och jag vet att ingen kommer att läsa dem
Jag kanske postar dem på en hemsida
Och någon kanske scrollar förbi
Mina ord
Medan de funderar på hur de ska få ihop
sitt liv
Hur de ska fly undan
Sin ångest
Hur de ska tillaga
Sin mat
Hur de ska forma
Sina ord
Och glömma bort vad de läste så fort de hittar
Sin sömn
Jag kanske läser
dessa ord
Som jag kallar
mina
Men som inte är helt
mina
Det har de nämligen
aldrig varit
Blatte som
jag är
Jag kanske läser detta
För någon som kallar sig
min vän
Fast de flesta har ju tröttnat på
Att lyssna
På ord
Som inte kommer från
Deras skärmar
Deras hörlurar
Deras jävla idoler
Deras förbannade informationsflöden
Jag började skriva för att lära mig
Att nå längre in i mig själv
Och nå längre in i andra
För att måla himmelska landskap
För att forma och försköna vår gråa värld
För att fly undan mitt helvetes eldar
För att fånga mitt hjärtas tårar
Innan de torkar
Som all svett
Som allt blod
Som alla människor
För att hälla ut
Det härskna blodet
Som har samlat sig
I mina minnens kalk
Ut i mina tårars oändliga hav
Ge färg åt mina sorger
Tvätta mina sår
Allt jag någonsin önskat
Har varit att vara fri
Fri från bekymmer
Problem
Ständiga måsten
Normer
Kedjor
Ondska
Rädsla
Sorg
Ångest
Hat
Från allt som håller mig tillbaka
Jag har misslyckats med detta
Kanske går det inte att lyckas med detta
Kanske har min kära mor och far rätt
När de säger att jag misslyckas med allt
Kanske är det inte världen det är fel på
Utan mig
Kanske är min själ rutten
Hela vägen in.
Kanske finns befrielsen
Endast i ett farväl