Mina händer har plötsligt frusit till klor av is
Jag trodde att smärtan skulle göra mig vis
Men här sitter jag bruten av vindens kalla bris
Och jag försöker ta mig igenom ännu en kris

Varför är jag inte nog för att läka dina sår?
Varför smeker du inte längre mitt ljusa hår?
Varför väntar jag ständigt på ännu en vår?
På väg ingenstans har jag slösat ännu ett år.

Jag saknar dina kyssar, ditt leende, ditt hopp
Jag torkar mina tårar med en smutsig mopp
Tillsammans klättrade vi upp på varje topp
Tills du sade att du är bruten och därför stopp?!

Du värmde hela mig vid din själs varma brasa
Du visade mig vad som för dig var verklig fasa
Du fick stormarna i mig att återigen rasa
Du kastade bort mig som en smutsig trasa