Mitt dagboksbehövande mentala tillstånd

i en sömnberövad kropp

där sömnen ändå inte söver

dansar bokstavstankar loss

i en intensiv blandning

någon stans mellan quick step och jitterbugg

mitt i ett neonljus och raveskumseufori.


Sinnet behöver en försiktig wienervals,

höfterna nöjer sig kanske med en salsa

samtidigt som innanmätet bråkar

om att dra ut efterbörden

av Boyes brustna knoppar

eller att kela lite med Poes svarta katt.


Vad kommer någonsin att kännas

optimalt

när IKEA och ADHD

har lika många bokstäver

och bokstäver är mer än ord?