Tanken som slog mig när jag satt med en kopp varmchoklad i handen i mitt tegelfärgade glada kök imorse var att du fick mig att vara med i dina fantasier. Jag skrattade till för mig själv när jag förstod att jag följde med frivilligt fast du inte hade nämnt att det är just mig du hade i dina drömmar.
Dagen glider fram långsamt. Vad än jag gör har jag en klar bild i huvudet, en bild av ön som gömmer sig där ute i skärgården. Den gömmer sig och sin hemlighet om de två som inte är ensamma med varandra.
Vad gör de där nu, när skuggorna börjar bli långa och måsarna har tyst slagit sig ner på havets spegelblanka yta?