I marginalen är natten en ansamlingsplats,
världen har förskjuts till en nollpunkt
tills morgonen när allt tar fart på nytt.
Vid det här laget lagras det i ett käril.

Händerna som drar vagnen en bit på vägen
över städerna till det främmande och oförutsägbara.

Här på Hötorget öppnas ett kyrkovalv kyrkan
med turistens blick på stadskartan hittar nog
till museet.

I marginalen är allt relationer, där allt är relativt.

Ögonen växlar över sidledes. Handen avvärjer
synen av tjuven av kyrkogårdssilvret.

Och speglingarna på sjöns yta i förvridna övergivna ansikten.
Efter skogsröken ställer du dig framför badrumsspegeln.
En mun som ett streck i luften, två ögonkoppar,
näsan lite uppsträckt mot taket.

Mot marginalen i morgon.
Kavajen i svart och förvandlingar.