jag minns en gång när jag åkte till Finland tror jag och det var inte så lätt det där med tiden för Finland låg en timma före eller om det var efter och till råga på köpet bytte Sverige till sommartid när jag var där och nån dag efter bytte Finland också till sommartid och då visste man aldrig om man kom en eller två eller kanske tre timmar sent när man skulle passa en tid eller för tidigt en eller två eller tre timmar så det blev ett spökintervall på sex timmar och då kunde man stämma möte vilken som helst av de sex timmarna för det var alltid nån av de sex som passade och om det här sextimmarsintervallet inträffade kring lunchen kunde man sätta sig vid ett bord nånstans och då kunde det ju vara Heikki-Pekka Hökkönen som satt där och vi hade ju aldrig setts förstås men det gick bra för man kunde prata om att Olavi Salonen en gång slog Dan Waern på 1500 och det var ju en sån befängd tanke att våra skrattsalvor ekade högt över Senatstorget eller också kunde det ha varit brassen Calpadre Flavio som satt där och vi satt tysta och rörde i våra sopptallrikar och tittade genom en lök av glas men i alla fall så visste man inte hur många av de sex timmarna som återstod och om man skulle hinna men man testa typ och jag hade precis kommit in på marknaden där tid ligger fyrkantig och rund och blänkande färdig i stånden och allt var en stund i min skugga och befrielsens dagg då klockan rann ut och allt var för sent och mörkret rullade in från hamnen och jag satt på färjan tillbaka till Sverige igen