En slingrande svart längtan omfamnar sakta mitt sinne
Som sedan länge saknat skenet av ett varmt sommarminne
Jag sänker mig ner i sanningen som svider och är stundtals skandalös
Sorgen är dess syster, som samtiden lämnat utan hem och arvlös
Strikt förbjuden sin svåra sits, svarvad till en söt snäll skugga
Sällan samtalar man om hennes skepnad som en satanistisk sugga
Om ansiktet som samlar sår efter en säljare som gick loss med syran
Om hennes sotiga skrud som hon säljer sig i för att få råd med hyran
Väsande smittar hon starka soldater med sitt smutsiga signalement
Skändar deras själar, stålsätter deras inre skönhet med cement
Separerar sedan segregerade eller snarare sorterade sopor från sig själva
Skanderandes: ”svaren ska diskuteras vid årsmötet sextusensextioelva”
Silhuetten fastsatt ständigt på sidan med sargade stackare i expressen
Vars sinande styrka svek samhället när de inte stod ut med stressen