Folk har alltid frågat
Så har du pojkvän? Träffar du någon just nu? Hur ser din kärlekshistorik ut?
Vi svarar alla, ingen tanke ägnad åt att vem är du att fråga mig det
Att fråga 6 åriga mig det, 7 åriga mig, 8 åriga mig, 9 åriga mig, 10 åriga mig, mig i alla mina former och åldrar
Frågar mig när jag inte rakat mig, tror du killar gillar tjejer med hår?
Frågar mig när jag inte sminkat mig, ska du inte ha lite mascara i alla fall, killar gillar det
Frågar mig när jag nyss har vaknat, ska du inte vakna och tillfredsställa männen nu?
När jag var liten gjorde jag slut med min dåvarande pojkvän, sa till mamma, jag är för ung för att ha ett förhållande.
Det blev en kul historia att berätta för släkten
Men ingen som sa, hon har kanske rätt.
När jag var liten stal en kille alla mina finaste kulor ur min kulpåse, jag grät till mamma och hon sa, han gillar dig, det är därför han beter sig illa. Det är så killar beter sig. Att bli dåligt behandlad är ju ett typiskt förhållande.
När man var mindre och inte blev uppbjuden på skoldiskot, och därför inte blev tafsad på, så tillhörde man de opopulära. Ens status baseras ju på hur gärna männen vill ha en.
När man är äldre, och blir tafsad på på klubben, på jobbet, i skolan, på baren, på fest, är det ändå lite okej ifall han är snygg.
Det man inser, när man inte är hetero, och framförallt, inte intresserad av män, är att man passar inte in. Man kan inte förstå varför bekräftelse från män är den enda bekräftelsen som räknas, och man kan inte förstå varför ”vad män gillar” har någon betydelse för hur jag borde presentera mig själv. Man kan inte förstå hur en killes utseende kan förmildra eller förstärka hans handlingar, eller hur smekande händer bakifrån på klubben är en komplimang. Hur man rakar sig, sminkar sig, borstar sitt hår, klär sig obekvämt, opererar sig, tränar, bantar, förminskar sig, helt utan att kräva något tillbaka. Hur, ”du är inte som andra kvinnor”, är en komplimang.
Missförstå mig inte, jag är instängd med er. Jag ser ert lidande, och jag lider. Jag känner också männens blickar, jag hör också deras kommentarer, jag förminskas också. Men jag kan kliva ut, och säga jag bryr mig inte. Jag skiter i er män och era krav. För jag klarar mig utan män, föddes med en annorlunda preferens. Det är inget vi kan bestämma. Vi söker båda kärlek, omtanke, stabilitet. Varför vi måste finna det i sexuella kärleksförhållanden, och inte kan finna det i vänskapen med varandra, är en annan fråga. Men ni söker män, och män söker er. Men varför dom får ställa krav, men inte ni är en felfördelad våg. Tills den dagen då vågen är balanserad. Finns vi för er. Kvinna till kvinna, hand i hand.