Hur många bra saker jag än gör, hur bra jag än presterar, så kvarstår alltid faktumet att det finns en grej jag aldrig löste. En grej jag aldrig ens tog tag i.

Det låg på mig, det var min skyldighet.

Jag kommer alltid få leva med att jag inte gjorde allt jag kunde, och att av allt bra jag gör, så gjorde jag aldrig det viktigaste. Och det väger tungt på mig.

Jag och min mamma bär hennes olycka tillsammans, men när hon dör så bär jag den ensam. Allt hon gjorde för mig, men jag räddade henne inte, det borde jag gjort.