Känner du igen den känslan...

Den som uppstår när ingen glädjs med dig åt att du ska bli förälder?

Den som uppstår när du inte får se eller hålla ditt egna, fullt friska barn?

Den som uppstår när ni inte ens får vistas på samma sjukhus på flera timmar?

Den som uppstår när DIN mamma får frågan om hon vill amma DITT barn?

Den som uppstår varje gång du ser samma bild och alltid påminns om att den första bilden någonsin är av någon annan än er två ihop?

Jag hoppas inte att du känner igen den känslan,
den är en utav de mest jävliga som finns.