Jag har knappast erkänt att du redan existerar
instruerar
och ruinerar

mitt jag

Jag känner att det borde jag inte behöva
men du berövar
bedövar
och fullständigt utövar
din makt

varje dag

Jag vet inte riktigt vad du är egentligen men du har blivit en del av min existens
min intelligens
och mitt temperament
Du är som en utväxt kroppsdel -
Du kräver mitt syre, mitt inre och min kreativitet.
Min humor, mitt mod och min innerlighet.
Ibland tror jag att du är min profet, min personlighet, identitet och kapacitet
- Även fast jag vet, att du inte är min verklighet
så stjäl du min uppmärksamhet

och gör min själ förrädisk.

Ibland är du som en schizofren syster
som själ min lyster
tankar nyster
gör mig dyster

Du skapar rutiner och krav
ångest av mat
självhat
hjänskav
men framför allt så får du mig att avsky min person.

Du släcker min inre stjärna
har byggt bo i min bottenlösa hjärna
Men helt ärligt!!!!!!
Jag har tröttnat.

Såhär kommer din officiella avhysning
det vill säga vräkning
det är dags för min läkning
Aldrig mera kräkning
med hjälp av din beräkning

På något konstigt jävla vis så saknar jag dig redan
för jag vet inte riktigt vad jag är när du har gått.
Något Grått.
Oförstått
Ingrott tomt bo
är det du lämnar
Ett skal som nu sig ämnar
- att fyllas med sanningens alla färger
som bekräftar att du aldrig riktigt var välkommen hit

Ätstörningen, din skit
som utan invit
blivit

Ett krig jag nu måste vinna

Men nu är det slut! Du flyttar ut!

En själslig amputering av min ofrivilliga kroppsdel
En begravning av en schizofren låtsas systers fel
Och en uppdatering, uppgradering som gör mig hel

Jag flyttar nu till fredens och frihetens land
Följ med mina ätsystrar! Vi spinner i hand

Vi renoverar, dränerar och formaterar våra liv
Denna jävla ätstörning har flyttat till det förflutnas kollektiv.