Egoist Mars 2017

Med arga steg gick du till vänster
argare med nyckeln du tryckt
i min hand
fortsatte jag förbannat
framåt hemåt
första steget i ilska
andra i frustration
resterande i sorgsenhet
misslyckandets smak är alltid bitter

Hemma är sängen min borg
vitt lakan och tungt täcke
ständigt redo att ta emot ångesten
självömkan och rädsla
blandningen i min mage
jag mår alldeles illa

Jag släpper in dig
undviker din blick
skäms för mig själv
kan inte specificera felet
slår på min hela individ
dum dum dum

Mungiporna darrar drar sig ner
gåshuden sprider sig överallt
kommer min skam jaga dig iväg?
livrädd att förlora min livboj
jag är trasig kan inte simma
behöver bogseras du är min lina

"Det känns som att du
inte bryr dig om mig"
orden slår mig med sådan kraft
ord brukar snubbla ur min mun
knäpptyst med röda kinder
jag är ett fatalt misslyckande
stackars stackars stackars dig

Skammen den ospecificerade
nu så tydlig ut i varje por
hur plåstrar jag om ett sådant sår
förlåt räcker inte till
att ändra i efterhand går inte

Jag får en ny chans att lyssna
försöker febrilt närvara
kan främst tänka på skammen
min sorg mitt tillkortakommande
så stort alltid för stort
det ska vara du nu
jag fastnar i mig mitt jag
Egoist