Natten lägger sig som en filt runt min själ
Jag virar in mig i den
Lägger mina vingar åt sidan
Famlar i mörkret
Efter något
Jag är inte helt säker på vad
Men jag slår vad
Med min själ som insats
Att jag någon gång kommer hitta det
Att jag någon natt
Inte slits i bitar
Av ord jag borde ha glömt bort för länge sedan
Av allt jag egentligen inte borde bry mig om
Av mina kassa val
Av andras trista liv
Någon natt
Kommer jag att sitta på min balkong
Titta upp mot skyn
Snegla genom tiden
På de gnistrande stjärnorna
Som också är jag
Och återigen känna
Att allt detta
Livet
Är så litet
Att det är
Försumbart
Att allt
Bara är
En lek
Egentligen
Och bara idioter
Tar det på allvar
Men graven och sprutan
Drar i mig
Med löften
Som inga
Avlägsna
Gasklot
Kan ge mig
Jag försöker att stå emot
Ge dig leenden
Värmande solsken
Azurblåa molnfria himlar
Fält fyllda av blodröda rosor
Vid stilla, fridfulla, idylliska sjöar
Mot bakgrunder av bergstoppar
Som bara väntar att bestigas
Lovandes oerhörda och unika
Insikter i mänsklighet
Men du börjar ana
Att det är en fasad
Som spricker
Och under den börjar du skymta
Maskar
Ruttna murar
Ett hus utan ljus
Existensens eviga tomhet
Du ser en skymt av mig
Du ser vad jag låter dig att se
Du ser vad jag kan låta mig själv visa dig
Jag hade velat ta dig i handen
Lägga den på mitt hjärta
Och hoppa in i det verkliga mörkret
Visa dig vad jag ser
Men jag antar att jag har för mycket
Sånt där
Fånigt
Samvete för sånt
Så istället
Viker jag ihop
Samvetet
Mörkret
Tomheten
Huset
Murarna
Maskarna
Insikterna
Bergen
Sjöarna
Rosorna
Himlarna
Stjärnorna
Döden
Livet
Ljuset
Mitt hjärta
Min själ
Mitt sinne
Mitt jag
Som det där kvittot man fick
Men aldrig ville ha
Och gör en liten svan
Lite ojämn
Lite smutsig
Men mest glad sådan
Jag ger dig svanen
Och finner ett hopp
Över innebörden
Till att du ler
För att någon har vikt lite skräp till dig
Och det var fint.