Det är inte lätt att vara flickan med demonerna
Inte helt riskfritt att stå henne nära, ta henne till sig och krama henne för allt vad livet är värt
Hennes svartklädda skepnad smyger sig fram längs med altargången i det som kallas Livet
Blombuketten hon fick i sin hand när hon föddes håller på att vissna och hela tiden trampar hon på knastrande torkade blad som fallit efter vägen alltefter hon stilla vandrat genom världen

Det är inte lätt att vara flickan med den taggade ytan
Inte helt riskfritt att sträcka fram handen och klappa henne, smeka hennes kind och torka tårarna som rinner utmed hennes sårade hud
Hennes nutida skepnad är trasig och hon vacklar på gränsen till ramlar över stupet
Stenen av guld som hon fick när hon lärde sig att gå har blivit mindre ju fler steg hon lärde sig att ta och smulorna från stenen skymmer stigen hon går på

Det är inte lätt att vara flickan med den sargade själen
Inte helt riskfritt att försöka ta sig igenom muren, räta upp hennes kropp och långsamt försöka se henne i ögonen
Hennes sorgsna ögon förföljer, uppmanar och söker förtvivlat någon som ser alltet för vad det är
Gitarren hon fick när hon lärde sig sitt första ord har gistnat och spruckit lite i ena kanten och strängarna som en gång talade med henne har rostat sönder

Det är inte lätt att vara flickan med den leende munnen
Inte helt riskfritt att ta hennes glädje för givet, skratta med henne och sedan skoja igen om det som alldeles nyss var roligt
Hennes mjuka händer håller krampaktigt tag om det som hon tror ser ut att vara det säkra kortet bland alla de andra färgglada motiven
Boken hon fick när hon lärde sig läsa sin första mening har åldrats fort och alla sidor är gulblekta och tummade av sorg

Det är inte lätt att vara flickan med de starka benen
Inte helt riskfritt att springa ikapp med henne, utnyttja hennes styrka och sedan fälla henne mitt i vägen inför alla andra
Hennes luktsinne är starkt, hon har lärt sig Livets doftkoder utantill och läser dem ibland högt för sig själv när hon vet att ingen annans öron hör hennes läppars kraft
Brevet hon fick när hon fick sin första uppenbarelse av naturen har blivit skrynkligt och ena hörnet är borta för alltid

Det är inte lätt att vara flickan med den innerligaste önskan om evig kärlek
Inte helt riskfritt att sätta hennes hjärta i brand, glömma att slänga på mer ved för att sedan låta den falna helt och förbli död grå massa
Hennes vilja är den starkaste, hon föddes med den och har vårdat den väl, se bara på hur hennes ögon glöder i det svartaste mörkret någonsin
Livet hon fick att förvalta har blivit flerfärgat i gråa nyanser och solen glömde bort att skina när hon som bäst behövde den