Våren

Nu plockar flickor blommor och sätter dom i håren,
nu gör det ont i knopparna, precis som förr om åren,
i husen lämnar leriga små barnafötter spåren,
och katten gläds att mars är slut och slickar sig i såren.

Nu tackar tackan baggen för tillökning bland fåren,
och sticker man ut näsan, en välkänd doft då når en
från nyutslagna näpna tussilagojunioren
och framtinade exkremeneter ifrån labradoren.

Och pollen virvlar runt, och ur vart öga rinner tåren,
man hostar och man nyser, och en sanning plötsligt slår en,
att näsan som är blå och dessa röda ögon får en
att likna mest en vandrande och snorig trikoloren.

Nu jag och lärkan slår vår drill i buskarna och snåren,
och vårkänslorna prasslar så det rasslar i resåren,
så mor förmanar sönerna att vänta några år än,
och far tar hand om döttrarna och tejpar samman låren,
på skolorna så är det nästan porr i korridoren,
(men jag får ej va\' med för jag är en i lärarkåren).

Nu finns det inget svårmod, nu är vårflod och vi går en
ljuvlig tid till mötes då vi fattar livsvillkoren,
att sommar, höst och vinter liksom bara förutspår en
tid som alla längtar till, och denna tid är våren.