Det är svårt
att skriva vackra flöden
när varje dag
är en strid
för ett fortsatt liv
som för en obevekligt
allt närmare döden

Likväl
jag vet att 
det i den kvarvarande glöden
ännu finns mer än en giv kvar
och att det inte är slut
förrän sista hjärtslaget
är slaget
och det allra sista andetaget
sipprat ut

En dag
blir det slutlig förlust även för mig
men jag har lurat döden
så många gånger förut

Och det kan jag lova dig
att så länge jag andas
och pulsen ännu slår
är det ännu långt ifrån slut

Ty jag vet inte hur man ger upp
så även om det är mot
bättre vetande och sunt förnuft
fortsätter jag envetet finna
nya vägar för att hitta ut

till den dag
när det som en gång var
ej längre förmår
att påverka vare sig
det jag vill ha kvar
från igår
det som är
eller det som ska komma att bli

till den dag
när jag inte längre behöver
ta ständig strid
för att ens få möjlighet
till att kunna kämpa för mitt liv

till den dag
när allt det här är över
och sorgetiden verkat ut

till den dag
när gryningens första strålar
mig åter skänker
lugn och framtidstro
i de tankar jag tänker

Den dagen
min själ ej längre gråter
och mitt hjärta åter förlåter

Den dag
alla de vackra ord
som i djupet av mitt hjärta bor
ej längre gömmer sig för döden

från den dagen
kommer de åter
att finnas med
i alla mina flöden

av ständigt förnyad 
kärlek, hopp och framtidstro