en gång ska jag sväva som lärkan högre och högre
tveklöst lätt utan åtaganden
för öppen ridå bygga mitt bo på marken
naket i fjolårsgräs

sårbarhet sjungande sårbarhet är vårt sanna väsen
inget pansar kan bota mot döden som kommer innan döden
svällgumpen
utbrända nerver
tjockskalligheten
inbillade vältaligheten

en gång ska jag sväva fritt där ute i himlens höjd
över mörknande jord och tunga bröst