solskenet sprider

sina strålar kring

allt blir belyst

till och med 

ingenting

en solstråle smiter iväg

landar under en hög löv

där övervintrar den

tillsammans med igelkotten

där i lövhögen

lyser solstrålen 

igelkottens taggar

små ungar hon vaggar

mot vårkanten

när löven blåser iväg 

trampas de sen ned av steg 

vår solstråle släpps där fri

men bortstrålad den bli

ljuset blev för starkt för vårens första solstråle

nu är den bleknad och borta lämnar plats åt sommaren