Pappa. Du vill så väl men det blir väldigt fel
När du skämtar om det jag brinner för och som gör mig hel
När du drar skämt som sårar mig och försvarar dig med att det är vårt sätt att umgås, vårt spel
Och då känns det som att det ligger på mig att stämningen blir stel

Låt mig ge dig ett exempel för att visa min poäng så kan vi prata om det sen.
När Bosse skämtar om feminister och människor som lever på bidrag eller på lån
Och han vet inte om det, men det speglar av sig på hans yngsta son
Det är lätt att säga "de lyssnar ändå inte" när barnen är små
Och sen står han och ser på, maktlös som ett fån
När Bosses barn plötsligt delas i klipp på Youtube där han skriker att invandrarna kan dra tillbaka dit de kommit ifrån

Normer färgar oss. Det vet du redan om förstås men det du inte inser att du skapar motstånd för människor som redan är i full färd med att slåss.
Åsikter lämnar sår som ofta finns kvar på insidan i år. Vi måste börja se kampen som vår.
När någon säger saker på ett skämtsamt sätt finns det ändå personer som nickar och tycker att det låter riktigt och rätt.
Och de är farliga för de är inte varliga när de sprider vidare det du sa på ett skämtsamt sätt, de gör det inte rätt. Och det är ganska lätt, att skylla på att du alltid skämtat om allt men vindarna blåser överallt och människor samlas till kamp. Vi behöver värma de som står i kylan nu och har det kallt.

Pappa. Du vet inte om det men den här kampen gör mig hel. För jag ser att samhället gör fel. Du kallar mig för känslig och skrattar när jag blir sur, men det står allvarliga män i kostym med järnrör på lur. De anser att det är deras tur att bygga en mur. Och vi måste se allvaret i det här innan vi vaknar inuti en bur.
Nu vet du hur jag känner. Jag vill att du och jag ska vara vänner. Så snälla respektera när jag säger ifrån, för jag ser dina skämtsamma ord som ett hån.